Det här är en dikt som jag skrev när jag var 14
Jag går sakta mot ljuset.
Lätta steg på den brännande asfalten.
Jag hör fåglar kvittra, och jag ser de färgglada bladen på träden.
Jag känner en varm vind smeka min kind.
Jag ler och jag känner friheten.
Mitt röda hår är blekt av solen, och min gräddvita klänning fladdrar vid mina ben.
Jag stannar vid vägkanten innan ängen.
Jag vill känna den härliga doften av sommar.
Innan mina tår nuddar ängen så står jag där med utsträckta armar och låter vinden ta mig.
Jag bara springer ut och slänger mig bland blommorna.
Jag rullar och skrattar.
Jag är fri!
Jag korsar ängen och springer fram till de blåa radhusen.
Det finns äppelträd där som ser så lockande ut.
Jag älskar färgen på de vita blommorna.
Vita som min klänning.
Jag ställer mig på tå och plockar ner ett äpple.
Jag känner hur det vattnas i munnen och jag har helt glömt bort hur det smakade.
Jag känner att jag vill spara det.
Men jag kan inte vänta och tar en stor tugga.
Äppelsaften är syrlig och så himla god.
Jag tar ett tungt andetag och försöker att minnas.
Dagen jag var lika lycklig.
